vectorkarakter

Vectorkarakter, eller vektorbaserade tecken, är tecken vars form definieras av geometriska konturer snarare än av en bitmap. Inom digital typografi används glyfer i moderna fonter vanligtvis som vektorbaserade outlines som beskriver utseendet med punkter och kurvor som kopplas samman av linjer eller Bézier-kurvor. Konturerna lagras tillsammans med teckenets mått (bokstavsbredd, sidmarginaler) och metadata såsom hinting och kerning.

Konturerna beskrivs av Bézier-kurvor. TrueType använder främst kvadratiska kurvor; OpenType kan använda kubiska kurvor via dess underliggande format (CFF). Detta gör att tecken kan skalas utan att förlora skärpa och anpassas till olika skärmupplösningar och tryck. Växlingen mellan olika renderingsmotorer följer vanligen standarder i operativsystem och webbläsare.

Fördelarna med vektorbaserade tecken är skalbarhet och en konsekvent renderingskvalitet över skärm och tryck i olika storlekar; tecken kan skalas utan förlust och renderingssystem kan filtrera dem med antialiasing och subpixel rendering. Nackdelarna innefattar att rasterisering krävs när tecken visas, vilket innebär beräkningsarbete vid renderingen, samt att små storlekar ofta kräver hinting och noggrann finjustering för läsbarhet.

Historiskt utvecklades vektorbaserad typografi under 1980-talet med PostScript och TrueType; OpenType sammanför de olika glyph-teknologierna. Idag används vektorbaserade fonter brett i operativsystem, i webbmiljöer och i ikon- och symbolsystem där skalbarhet och enhetlig renderingskvalitet är viktigt.