vävnadsförbindelser

Vävnadsförbindelser är strukturer som binder samman vävnader och möjliggör kommunikation mellan celler samt mellan celler och den extracellulara matrixen. Genom dessa kopplingar upprätthålls vävnaders mekaniska integritet, polaritet och samarbete i vävnadens uppgifter. De fungerar både som fysiska gränssnitt och som signalvägar som styr cellbeteende och differentiering.

De främsta celljunctionerna är tight junctions, adherens-junctioner, desmosomer och gap junctions. Tight junctions, även kallade zonula occludens, tätar paracellulära rummet och reglerar lättläckhet mellan apikala och basolaterala ytor. Adherens-junctioner, zonula adherens, förankrar celler till varandra via cadheriner och kopplas till aktin cytoskelett. Desmosomer ger stark cell-cell-adhesion med koppling till intermediära filament och cadheriner av olika familjer. Gap junctions bildar kanaler mellan cellernas cytoplasma via connexiner och möjliggör direkt elektrisk och metabolisk kommunikation.

Utöver cell-cell-förbindelser finns cell-ECM-förbindelser, där fokala adhesioner och hemidesmosomer kopplar cellernas cytoskelett till basalmembranet genom integriner. Detta stöder vävnadsstruktur och underlättar signaltransduktion som påverkar migration, överlevnad och differentiering. Vävnadsförbindelser är särskilt viktiga i epitelvävnader, hjärtmuskulatur och vävnader som kräver både flexibilitet och stark mekanisk samverkan.

Fel i vävnadsförbindelser kan bidra till sjukdomar som pemfigus (desmosomdefekter) eller bullös pemfigoid (hemidesmosomer), samt generella störningar i vävnadshemostase och utveckling.