tärning

En tärning är ett föremål som används för att generera slumpmässiga tal när den kastas. Den vanligaste formen är en sexsidig kub där varje sida visar en siffra från ett till sex och där varje siffra har lika stor sannolikhet att landa uppåt. Utöver den vanliga kuben används polyedriska tärningar med olika antal sidor, exempelvis tärningar med fyra, åtta, tio, tolv eller tjugosidor (ofta betecknade d4, d6, d8, d10, d12 och d20). Dessa tärningar är vanliga i bordspel och särskilt i rollspel som använder flera resultat.

Historiskt har tärningar spelats i tusentals år. De tidigaste kända tärningarna dateras till cirka 3000–2000 f.Kr. och kunde vara gjorda av ben, sten eller keramik. Knucklebones (astragalus) användes som tärningar i antikens Grekland och Rom. Under modern tid blev tillverkningen mer standardiserad och plasttärningar ersatte tidigare material.

Rättvisa och sannolikhet: Vid en rättvis tärning är varje face sannolik med 1/n, där n är antalet sidor. När flera tärningar kastas samtidigt uppstår olika kombinationer och vissa resultat är mer troliga än andra. Till exempel ger två sexsidiga tärningar summorna 2–12, där summan 7 är den mest sannolika.

Användning: Tärningar används i bordsspel som Monopol och Risk, i rollspel för att avgöra resultat och skada, samt i vardagliga beslut och i hasardspel. Moderna tillverkare producerar tärningar i olika färger och material, inklusive plast, glas och metall.