turmalinbeläggningar

Turmalinbeläggningar är en typ av ytbeläggning där turmalinpartiklar eller finfördelat turmalin används som en komponent i en beläggningsmatris på underlaget. Beläggningen appliceras på olika substrat, till exempel metall, glas eller plast, och syftar till att ge ytan funktioner utöver särskilt skydd eller utseende.

Turmalin är en mineral som uppvisar pyroelectriciska och piezoelectriciska egenskaper. När beläggningar innehållande turmalin utsätts för temperaturförändringar eller mekanisk belastning kan elektriska laddningar uppstå. I praktiken används ofta finfördelade turmalinpartiklar i en bindemedelsbaserad beläggning, vilket kan bidra till ökad infraröd emission och påstådd produktion av negativa joner samt ändrad friktion vid kontakt med ytor eller hud.

Tillverkningsmetoder inkluderar sprutbeläggning, dippning eller målning där turmalinpartiklar dispergeras i bindemedel som epoxy, polyuretan eller silikon. Beläggningens tjocklek är vanligtvis i mikrometer till tiotals mikrometer beroende på applikation.

Användningsområden finns inom konsumentprodukter som textilier, sportutrustning, kosmetiska behållare och vissa elektroniska eller industriella ytskikt där man vill uppnå specifika ytegenskaper eller marknadsföra hälsofördelar. Många hälso- och välbefinnande-påståenden kopplade till turmalin stöds inte av stark vetenskaplig evidens, och effekterna kan variera mellan produkter.

Säkerhet och livslängd påverkas av partikelstorlek, bindemedels kompatibilitet, applikationsteknik och miljöförhållanden. Kvaliteten på adhesion och slitstyrka varierar mellan system och tillverkare.