tryckkompensation

Tryckkompensation är processen att jämna ut tryckskillnader över ett membran, en vägg eller en vätskefylld kammare för att förhindra skada, obehag eller funktionsnedsättning av strukturen.

Inom människokroppen används tryckkompensation framför allt i mellanöret och bihålorna för att motverka barotrauma när omgivningstrycket ändras, till exempel vid dykning eller flygning. Skillnader mellan det omgivande yttre trycket och trycket i luftfyllda hålrum kan orsaka smärta eller skada trumhinnan. Vanliga metoder är sväljning eller tuggande till dess att örontrumpeten öppnas, samt specifika tekniker som Valsalva- eller Toynbee-manövrar.

Inom teknik används tryckkompensation i skyddande och trycksäkra kapslingar, sensorer och undervattensutrustning. Målet är att hålla nödvändiga delar vid rätt tryck trots yttre tryckändringar. Det görs ofta med flexibla membran eller vätskebaserade kammare som kopplas till yttre tryck, eller genom aktiva system som för in gas eller vätska för att uppnå jämvikt.

Metoderna kan vara passiva, där konstruktionen låter trycket jämna ut sig genom deformation av membran, eller aktiva, där sensorer registrerar skillnader och pumpar eller ventiler reglerar det interna trycket. Fördelarna inkluderar ökad komfort, minskad risk för skada och förbättrad funktion i till exempel dykutrustning, marina installationer och känsliga instrument.

Se även: barotrauma, tryckkänsliga kapslingar, ekvipotentialisering.