toleransområden

Toleransområden, eller toleransområde, anger de tillåtna avvikelserna från en nominell dimension i konstruktion och tillverkning. Ett toleransområde definieras vanligtvis som ett intervall mellan en lägsta och en högsta gräns där en dimension får ligga. Det kan anges som två separata gränsvärden eller som nominell dimension plus/minus ett toleransvärde. Vid bilateral tolerans är avvikelsen symmetrisk runt nominell dimension, medan vid unilateral tolerans är avvikelsen begränsad till endast en sida.

Syftet är att ta hänsyn till variationer i material, bearbetning och mätteknik så att delar förblir funktionella och utbytbara. Genom att specificera toleransområden kan man styra vilka passningar som uppnås mellan delar, till exempel clearance-, transition- eller interference-passningar. Toleranser används också för att balansera kostnader och krav på precision.

Internationella standarder som ISO 286 beskriver hur toleranser för längre dimensioner fastställs och hur toleransklasser (IT-grader) relaterar till storleken på toleransfältet. På ritningar och i tekniska dokument anges vanligtvis dimensionerna tillsammans med toleransområdet, eller med en isolerad tolerans. Mätning och kontroll av toleransområden kräver ofta kalibrerade instrument och gängse inspektionsmetoder.

Rätt definierade toleransområden är avgörande för funktion, kvalitet och kostnadseffektivitet i tillverkning. Alltför snäva toleranser driver produktionskostnader och risk för utkastningar, medan för vida toleranser kan försämra passning och funktion.