titreringsreaksjoner

En titreringsreaktion är en kvantitativ analysmetod där en lösning av känd koncentration, titrant, tillförs en provlösning med okänd koncentration, analyten, tills reaktionen når ekvivalenspunkt. Under titreringen följs förloppet ofta med en indikator som byter färg vid slutsatsen eller med en elektrod som mäter pH, redoxpotential eller komplexbildning. Den punkten där analysens ämnen exakt har reagerat kallas ekvivalenspunkt, medan slutpunkten är den observerade punkten där indikatorn signalerar färgändring eller instrumentet anger slutet av titreringen.

Vanliga typer av titreringar är syra-bas titrering, redox-titrering, komplexometrisk titrering (oftast med EDTA) och fällningstitrering. Varje typ följs av en specifik indikator eller av mätning av en kemisk parameter när ekvivalenspunkten uppnås. I syra-bas titreringar används ofta indikatorer som fenolftalein eller metylorange. Vid redox- och komplexometriska titreringar används ofta elektrodenarod eller specifika färg- eller affinitetsindikatorer.

Beräkningar utgår från titreringens stökiometri. För en enkel 1:1-reaktion används relationen C1V1 = C2V2. Vid andra reaktioner används a*C_titrant*V_titrant = b*C_analyte*V_analyte, där a och b är reaktionskoefficienterna. Analytens koncentration kan då beräknas som C_analyte = (C_titrant * V_titrant * a) / (V_analyte * b). Titranten standardiseras ofta mot ett primärt standardmaterial för att säkerställa noggrannheten.

Användningen av titreringar spänner över kemisk laborativ analys, farmaceutisk kvalitetssäkring, livsmedelsvetenskap och kliniska laboratorier. Vanliga felkällor inkluderar volymavläsningsfel, temperaturvariation, luftbubblor i utrustningen och irreversibel sidoreaktion.