tilläggslindning

Tilläggslindning är en extra lindning i en elektrisk apparat som är magnetiskt kopplad till samma järnkärna som huvudlindningarna men som inte är avsedd för huvudsaklig belastning. Den används främst för att ge en separat spänningskälla, för spänningsreglering eller för kontroll- och signalsystem inom samma komponent.

Funktion och konstruktion: Tilläggslindningen placeras på samma kärna som huvudlindningarna och är isolerad från övriga kretsar. Antalet varv och lindningens ledare bestämmer dess utspänning och impedans i förhållande till huvudlindningen. Den kan vara fristående eller kopplad till särskilda terminaler på transformatorn. Lindningen påverkas av kärnans magnetiska flöde och bidrar därmed till systemets totala impedance och reglerbarhet.

Användningsområden: I växelströms-transformatorer används tilläggslindningar för att leverera lågspänning till kontroll- och styrsystem, sensing eller fjärrstyrning. De används även i regulatoriska eller variabla transformatorer för att justera utsignalen och i vissa maskiner för hjälpexcitation eller mjukstart utan att belasta huvudlindningen.

Specifikationer och egenskaper: Tilläggslindningar kräver lämplig isolationsklass och temperaturtolerans, samt hänsyn till läckinduktans och eventuella kapacitiva effekter i systemet. Designen avgörs av önskad utspänning, ström och säkerhetsmarginaler, samt hur lindningen kopplas in i systemet.

Säkerhet och underhåll: Korrekt isolation, rätt dimensionering och regelbunden kontroll av lindningar och anslutningar är viktigt. Relevanta standarder för transformatorer och elektromekaniska enheter följs vanligtvis för att säkerställa säkerhet och prestanda.