tillgångsnätets

Tillgångsnätet är den del av telekommunikationsnätet som förbinder slutanvändare med kärnnätet eller bredbandsnätet. Det omfattar den lokala uppkopplingsinfrastrukturen och last-mile-länkar som möjliggör överföring av tal, data och video mellan hem eller företag och operatörernas backbone. Tillgångsnätet skiljer sig från kärnnätet och transportnätet genom sin in nämelse av anslutningspunkterna nära användarna och ofta större närhet till slutkund.

Arkitekturen för tillgångsnätet kan delas upp i olika delar: accessnoder och distribution i närliggande områden samt kopplingar vidare till kärnnätet. Tekniktiskt används flera tekniker i tillgångsnätet: fiber till hemmet eller fastigheten (FTTH/FTTX), fiber till noden (FTTN), kopparbaserade lösningar såsom ADSL/VDSL, kabel-TV-nät med DOCSIS samt trådlösa accesslösningar som 4G/5G och olika former av trådlöst lokalt nätverk. Denna mångfald möjliggör bredbandstillgång i olika geografiska och ekonomiska sammanhang och används ofta i kombination beroende på lokala förutsättningar.

Tillgångsnätets funktion är central för tjänsteleverantörer som erbjuder bredband, telefoni och TV/medieinnehåll. Ägande och drift av tillgångsnätet sker vanligtvis av telekommunikationsoperatörer, men även kommuner eller bostadsbolag driver offentliga eller halvprivata nät i syfte att främja bredbandsutbyggnad och konkurrens.

Reglering och marknadsstruktur kring tillgångsnätet främjar öppenhet och konkurrens genom krav på nät-tillgång och wholesale-tjänster. I Sverige övervakas utvecklingen av tillgångsnätet av myndigheter som Post- och telestyrelsen (PTS) inom ramen för EU:s konkurrens- och nätöppningsdirektiv.

Framtiden för tillgångsnätet präglas av fortsatt fiberutbyggnad, öppen nätinfrastruktur och tekniska framsteg som passiva och aktiva nätlösningar, vilket underlättar ökad hastighet och bättre tillgång till tjänster i fler områden.