tillgänglighetsstandarder

Tillgänglighetsstandarder är uppsättningar riktlinjer, krav och tekniska specifikationer som syftar till att göra produkter och tjänster tillgängliga för personer med olika funktionsnedsättningar. De omfattar digitala resurser som webbplatser, mobilappar och dokument, och tar hänsyn till syn- och hörselnedsättningar samt motoriska och kognitiva begränsningar. I praktiken bygger standarderna ofta på principen POUR: produkter ska vara perceptible, operable, förståbara och robusta.

De mest använda internationella ramverken är Web Content Accessibility Guidelines (WCAG), som utvecklas av W3C:s Web Accessibility Initiative. WCAG finns i olika versioner (t.ex. WCAG 2.1/2.2) och utgör grund för hur innehåll ska presenteras och fungera. ISO/IEC 40500:2012 är samma kravlista i en internationell standard. Europeiska EN 301 549 används som krav på offentlig sektor och är ofta anpassad till WCAG-nivåer. WAI-ARIA-tekniker stödjer tillgänglighet i interaktiva och dynamiska gränssnitt.

På EU-nivå finns direktivet om tillgänglighet till offentliga digitala tjänster (2016/2102), vilket kräver att offentliga webbplatser och appar uppfyller krav på tillgänglighet. I Sverige implementeras dessa krav genom nationell lagstiftning och myndigheternas arbetsrutiner, vilket innebär att offentliga organisationer ska planera, dokumentera och testa tillgänglighet i sina digitala tjänster.

I praktiken innebär det att tillgänglighet måste integreras i design- och utvecklingsprocessen. Rekommenderade åtgärder inkluderar användning av semantisk HTML och korrekt rubrikstruktur, stöd för tangentbordsnavigering, textalternativ för bilder, captions och transcript för multimedia, tydlig färgkontrast samt beskrivande länkar och kontrolltexter. Både manuella granskningar och automatiserade verktyg används för att bedöma överensstämmelse med standarder.