tidsdomänreflektometri

Tidsdomänreflektometri (TDR) är en mätteknik som används för att lokalisera och karakterisera impedansvariationer i en elektrisk ledare eller ett medium genom att sända en kort puls och analysera reflekterade signaler över tid. Principen bygger på att förändringar i karakteristisk impedans, avbrott eller fel ger upphov till partiella reflectioner som registreras av ett oscilloskop eller en reflektometer. Avståndet till en reflekterande punkt bestäms genom att mäta rundresans tidsfördröjning och omvandla denna med signalens utbredningshastighet i den aktuella mediet (d = v·t/2).

TDR används ofta för felsökning i koaxialkablar, partråd, antenner och transmissionslinjer, samt i specialiserade tillämpningar som mätning av markfuktighet, nivåbestämning i tankar och undersökning av betongens tillstånd. Optisk motsvarighet kallas OTDR (optisk tidsdomänreflektometri) och används för fibernät.

Fördelar med TDR är icke-destruktiv provning, snabb lokalisering av fel och möjligheten att ge både tids- och amplitudinformation om reflektioner. Begränsningar inkluderar behovet av kännedom om signalens utbredningshastighet för exakt avståndsbestämning, dämpning i långa eller skadade kablar som kan dölja svaga reflektioner, samt begränsad upplösning beroende på pulsbredd. Kommersiella TDR-instrument varierar i bandbredd, dynamik och användargränssnitt för att möta olika mätningsbehov.