sömnvakenhetsmönster

Sömnvakenhetsmönster, eller sömnens och vakenhetens tidsmässiga struktur under ett 24-timmarsdygn, beskriver hur en person fördelar sömn och vakna perioder över dagen. Det är en central del av sömnforskning och påverkas av biologiska klockor, särskilt den circadiana rytmen, samt av homeostatiska faktorer som sömntrycket som byggs upp under vakenhet.

Den circadiana rytmen styr när under dygnet det är mest naturligt att vara vaken respektive sova, och anpassas av yttre signaler som ljus, temperatur och sociala vanor. Den homeostatiska processen ökar sömnbehovet när man varit vaken länge. Samverkan mellan dessa processer formar det typiska dygnsmönstret och hur långsamma eller snabba övergångar mellan sömn och vakenhet är.

Vanliga mönster inkluderar monophasisk sömn (en sammanhängande nattlig sömn), biphasisk eller polyfasiska mönster (flera sömnperioder per dygn). De flesta följer en diurnal rytm där vakenhet dominerar under dagen och sömn nattetid, men mönstret kan variera med ålder, arbetsmönster och livsstil. Skiftarbete, jetlag och artificiell belysning kan förskjuta eller desynchronisera sömnvakenhetsmönstret.

Bedömning och klinik: Sömnvakenhetsmönster kartläggs ofta med sömndagböcker eller digitala loggar, aktigrafi och i vissa fall polysomnografi. Kunskap om mönstret är viktigt vid diagnostik av circadiana rytm-störningar och vid planering av behandlingar som ljus-terapi eller medicinsk betingning.

Variation över livet: småbarn, ungdomar, vuxna och äldre uppvisar karakteristiska mönster beroende på biologiska och sociala faktorer, vilket speglar normal utveckling och livssituation.