spånbildning

Spånbildning är processen där material i ett arbetsstycke bryts av av ett skärande verktyg och bildar spån som avlägsnas under skärande bearbetning. Den är central i metallbearbetning som svarvning och fräsning, men förekommer även vid trä- och plastbearbetning. Spånbildningen påverkas av arbetsmaterialets mekaniska egenskaper samt verktygets geometri och bearbetningsförhållanden.

Spånbildningen uppträder i olika former: kontinuerliga spån där ett långt, sammanhängande chip bildas; diskontinuerliga spån som bryts upp i mindre bitar; samt serraterade spån som delas i segment. Typen beror på materialets duktilitet eller sprödhet, skärhastighet, matsning och kylning samt temperaturen vid skärningen.

Faktorer som påverkar spånbildningen inkluderar verktygsgeometri (noshöjd, brytvinkel), skärhastighet, matning och djup av skär, samt arbetsmaterialets egenskaper. Kylning eller smörjning och verktygets tillstånd har också stor påverkan. Designåtgärder som chipbrytare och optimerade verktygsvinklar används för att kontrollera spånbildningen och förebygga problem såsom verktygsstopp, överhettning och dålig ytkvalitet.

Spånbildningen påverkar ytfinish, verktygsliv, energiförbrukning och maskinens stabilitet. En välhanterad spånbildning bidrar till ökad produktivitet och jämnare tillverkning, särskilt inom metallbearbetning av stål och aluminium samt inom träbearbetning där spånhantering är en viktig del av arbetsflödet.