småmolekylerna

Småmolekylerna är kemiska molekyler med låg molekylvikt. Inom kemi och biokemi används termen ofta för organiska föreningar vars molekylvikt vanligtvis ligger under cirka 1000 dalton. Till skillnad från makromolekyler som proteiner, nukleinsyror eller polysackarider består småmolekyler av ett fåtal atomer och saknar upprepande enheter. De fungerar som byggstenar, mellanprodukter i metabolismen och målmolekyler i läkemedelsdesign.

Småmolekyler kännetecknas av relativt enkla strukturer och varierande fysikalisk-kemiska egenskaper. Många är flyktiga och lösliga i organiska lösningsmedel eller vatten, beroende på funktionella grupper som alkoholer, karbonylgrupper och aminer. Vanliga exempel är vatten (H2O), etanol, aceton, glukos, koldioxid, metan samt läkemedelsliknande föreningar som acetylsalicylsyra och koffein.

Inom biologi och medicin fungerar småmolekyler som metabola intermediärer (såsom pyruvat och acetyl-CoA), signalmolekyler, hormoner eller neurotransmittorer och som byggstenar i läkemedelsutveckling. Deras små storlek gör att de kan diffundera över cellmembran och binda proteiner samt delta i biosyntetiska vägar och cellkommunikation.

Syntes och analys av småmolekyler sker inom organisk kemi och farmakologi: de kan tillverkas syntetiskt, erhållas via biosystem eller isoleras från blandningar. Struktur och renhet fastställs ofta med NMR-spektroskopi, masspektrometri, IR-spektroskopi och röntgendiffraktion.