slaballokatorer

Slaballokatorer är minnesförvaltningsstrukturer som används i operativsystem och andra mjukvaruplattformar för effektiv hantering av små, frekvent allokerade objekt. Huvudidén är att minnet organiseras i slabar – block av en fast storlek som används för att lagra objekt av en viss typ. Varje objektklass får en slab-cache där lediga objekt hålls i en fri-lista och färdiga block kan återanvändas utan att söka nytt minne varje gång.

När en konstruktion av ett objekt krävs försöker allocatorn ta ett ledigt objekt från rätt cache. Om cachen är tom byggs antingen en ny slab bestående av flera fasta block eller, i vissa implementationer, leadas minne från någon annan källa. När objektet inte längre behövs returneras det till sin cache och blir tillgängligt igen, vilket minskar kostnaderna för konstant allokering och frigörande samt minimerar fragmentering över tid.

Fördelar med slabbaserade allokatorer inkluderar mycket snabb tilldelning och frigöring, förbättrad cachekvalitet genom lokalitet och enklare återanvändning av objekt med liknande livslängd. Begränsningar innefattar ökad komplexitet och overhead för metadata, risk för underutnyttjande av minne om många olika objektstorlekar används, samt att inte alla minne passar en fast storleksmodell.

I många system används varianter som SLAB, SLUB eller SLOB, vilka skiljer sig i hur de organiserar slabs, hanterar metadata och hur de fördelar minne över processorns kärntrådar.