släckmedel

Släckmedel är ämnen eller blandningar som används för att stoppa en brand genom att kyla ner bränslet, kväva flamman, bryta förbränningskedjan eller ersätta syre. Valet av släckmedel beror på vilken typ av bränsle som prevalerar, miljön där branden uppstår och vilka risker som finns för människor och material.

Vattenbaserade släckmedel används i första hand för bränder i fasta material som trä och textilier. De kyler ner bränslet och minskar bildandet av ånga, men är oftast olämpliga för elutrustning under spänning eller för vätskor som lätt sprider elden. Vatten kan också orsaka skador i känslig utrustning och i vissa kemikaliebränder.

Skumsläckmedel blandar vatten med skummedel för att bilda ett skum som adderar en tät yta och minskar ångbildning vid vätskebränder. De lämpar sig väl för bränder i flytande bränslen och där man vill förhindra återantändning.

Torrkemikalier, eller pulversläckmedel, är mångsidiga och effektiva mot flera brandklasser, inklusive vätskor, fasta material och elektrisk utrustning. De lämnar ofta ett dammigt restlager och kan vara skadliga på känsliga maskiner, varför efterrengöring kan krävas.

Gasanordningar, inklusive koldioxid och andra gasblandningar, används framför allt i utrymmen där vatten eller pulver skulle orsaka skada. De kväver elden utan att lämna mycket rest, men utgör en allvarlig risk för människor i oisolerade utrymmen.

Hälsa, miljö och underhåll är viktiga faktorer vid val och användning av släckmedel. Vissa äldre släckmedel som haloner har fasats ut till förmån för mer miljövänliga alternativ, och regelbunden service och utbildning är vanligt förekommande.