skrivbuffring

Skrivbuffring är en teknik för att temporärt lagra skrivoperationer i en buffer eller cache innan de skrivs permanent till underliggande lagringsmedia eller minne. Begreppet används både i hårdvara (till exempel disk- eller SSD-cache, och CPU:s store buffers) och i mjukvara (operativsystems sida-cache och filsystemets skrivköer).

Syftet med skrivbuffring är att förbättra prestanda genom att minska väntetider och möjliggöra sammanslagning och omordning av små skrivningar till större, mer effektiva överföringar. Vanliga implementeringar är write-back (skriv-tillbaka) där data skrivs till bufferten först och skrivs ut senare, samt write-through där varje skrivning direkt vidarebefordras till stabilt lager.

Skrivbuffring medför risker för datakonsistens vid strömavbrott eller krasch om buffrade ändringar inte hann flusha till beständigt lagringsmedium. För att hantera detta används mekanismer som fsync/fdatasync, skrivbarriärer, journaling-filsystem och batteribackade/icke-flyktiga cachelösningar. På processornivå regleras ordningen av minnesoperationer med minnesbarriärer för att säkerställa korrekt synlighet mellan trådar.

Skrivbuffring är en grundläggande del av moderna lagringssystem och påverkar både prestanda och dataintegritet. Designval avväger genomströmning mot säkerheten att data verkligen finns kvar efter fel.