skrivbordsmiljön

Skrivbordsmiljön, eller desktop environment, är en samling programvarukomponenter som ger ett grafiskt användargränssnitt och en sammanhängande användarupplevelse på en dator. Den innehåller vanligtvis en fönsterhanterare, en filhanterare, paneler eller aktivitetsfält, startmeny eller applikationsstartare samt inställningsverktyg och temhantering. Tillsammans möjliggör de att starta program, organisera fönster och filer och anpassa utseende och beteende efter användarens behov.

En skrivbordsmiljö körs på toppen av en displayserver, såsom X11 eller Wayland, och är oftast sammanställd för att fungera väl på en viss Linux- eller Unix-liknande distribution. I vissa fall används en lättviktigare fönsterhanterare utan en fullständig miljö. Denna uppdelning gör det möjligt att byta ut eller anpassa delar av miljön utan att behöva byta hela systemet.

Exempel på vanliga skrivbordsmiljöer är GNOME, KDE Plasma, Xfce, LXQt, Cinnamon och MATE. Dessa skiljer sig i designfilosofi och resursbehov: GNOME och KDE Plasma fokuserar på konsekvent estetik och funktioner, medan Xfce och LXQt är lättviktiga alternativ.

Historiskt har skrivbordsmiljöer utvecklats från fristående fönsterhanterare till kompletta miljöer som erbjuder integrerad funktionalitet och enhetlig användarupplevelse. GNOME introducerades i slutet av 1990-talet och KDE tidigt i samma era; sedan följde flera projekt som betonat olika designmål och användargränssnitt. Valet av skrivbordsmiljö påverkar resurser, arbetsflöde och anpassningsmöjligheter, och det går ofta att byta miljö utan att byta hela operativsystemet.