sjukvårdsstrukturerna

Sjukvårdsstrukturerna är det sätt på vilket ett land organiserar och styr sina hälso- och sjukvårdstjänster, inklusive hur ansvaret för olika delar av vården fördelas mellan nationell, regional och lokal nivå, hur tjänster finansieras och hur vårdkedjan planeras och genomförs. I Sverige omfattar sjukvårdsstrukturerna tre nivåer: nationell ram och övergripande regler; regional vårdproduktion och primärvård samt kommunal social omsorg; samt specifikt ansvar för tillsyn och kvalitetssäkring.

I praktiken är Sverige ett decentraliserat system där 21 regioner/landsting ansvarar för hälso- och sjukvård och primärvård, därtill kommunerna som ansvarar för särskilt äldre- och funktionshindervård och socialt stöd. Finansieringen sker huvudsakligen genom kommunal- och landstingsskatt, medan staten reglerar rättigheter, lagen och tillsyn. Nationella myndigheter som Socialstyrelsen och Inspektionen för vård och omsorg (IVO) sätter mål, skriver föreskrifter, följer upp kvalitet och säkerställer patientsäkerhet. Regionen eller landstinget bestämmer hur vården är organiserad inom sitt län, inklusive sjukhusstruktur, primärvårdscentraler och specialiserad vård, medan kommunerna organiserar vård och omsorg utanför hälso- och sjukvården.

Patientprocessen följer ofta en vårdkedja: vårdcentralen som första kontakt, remiss till specialistutredning och sjukhusvård vid behov, samt planering vid utskrivning och uppföljning. Digitalisering och journalkompatibla system stödjer informationsflöden och kvalitet.

Sjukvårdsstrukturerna är föremål för kontinuerlig omvandling, med fokus på jämlik tillgång och effektivitet, men varierar mellan regioner och mellan kommuner i fråga om bemanning, väntetider och innovation.