röstorganen

Röstorganen är de anatomiska strukturerna som möjliggör röstproduktion i tal och sång. Huvudrollen tilldelas struphuvudet (larynx), medan resonanser i munhåla, svalg och näshåla formar tonens klang och färg.

Struphuvudet ligger i halsen och består av flera oregelbundet formade brosk- och muskelstrukturer. Viktiga delar är sköldbrusk (thyroidea), ringbrosk (cricoidea) och arytenoidbrosk, med epiglottis som skyddar luftstrupen vid sväljning. De sanna stämbanden finns inne i larynx och bildar glottis när de öppnas och stängs. Överligger stämbanden sitter de falska stämbanden. Intrinsiska laryngealmuskler som cricothyroideus, thyroarytenoideus och posterior cricoarytaideus reglerar spänning, längd och därmed tonhöjd och klang. Larynx försörjs av vagusnerven via n. laryngeus superior (extern och intern gren) och n. laryngeus recurrens.

Funktion och process: Luft från lungorna pressas genom de vibrerande stämbanden och producerar röstljud. Tonhöjd styrs framför allt av stämbandens spänning och längd; högre ton höjs genom ökad spänning. Ljudstyrkan ökar med högre subglottalt tryck. Rösten formas ytterligare av resonans i svalg, munhåla och näshåla samt av tungen, läpparna och käkarna.

Utveckling och hälsa: Rösten förändras under puberteten och varierar mellan individer. Vanliga röstproblem inkluderar noduli och polyper till följd av överansträngning, laryngit eller växelverkan med rökning. Röstvård innefattar god hydrering, vila, uppvärmning och röstterapi vid behov.