rökavskiljande

Rökavskiljande är en del av brandskyddet som syftar till att begränsa spridningen av rök mellan olika brandceller eller användarområden vid en brand. Syftet är att bevara tydliga utrymningsvägar och att skydda viktiga funktioner från rökskador så länge som krävs av den aktuella byggnaden. Genom rökavskiljande åtgärder avgränsas brandceller genom konstruktioner som är brandtekniskt resistenta och som avskarlar rök mellan olika delar av en byggnad eller anläggning.

Rökavskiljande åtgärder inkluderar brandavskiljande väggar och tak, låsbara och rök- samt tätningslister utrustade dörrar, samt rökavledningskanaler och system för rökutsug som styr röken bort från utrymningsvägar. Konstruktionerna utformas och dimensioneras ofta för att hindra rökens spridning under en specificerad tidsperiod och för att bibehålla tätningar mot genomsläpp av rökgaser.

I praktiken används rökavskiljande åtgärder i flerbostadshus, kontors- och affärsbyggnader, sjukhus och infrastrukturanläggningar såsom tunnlar och parkeringsanläggningar. Krav på rökavskiljning regleras vanligen i nationella bygg- och brandskyddsstandarder där byggnadstyp, brandcellindelning och önskat tidsmått avgör vilka konstruktioner och installationer som krävs.

Underhåll och kontroll är avgörande: tätningar, dörrar och ventilationskomponenter måste hålla avsedd funktion, och regelbunden inspektion och provtagning säkerställer att rökavskiljande skydd fungerar som avsett vid en brand.