rostskyddsbeläggningar

Rostskyddsbeläggningar är behandlingar som skyddar metall mot korrosion, framför allt stål och järn. De verkar främst genom att bilda en tät barriär mellan metallen och omgivningen eller genom elektrokemisk skydd som reduserar eller förhindrar korrosion. I praktiken används ofta kombinationer av barriärbeläggningar och katodiskt skydd i ett sammanhängande system.

Vanliga typer är barrierbeläggningar som epoxi-, polyuretan- eller alkydbaserade färger samt pulverlackerade beläggningar; galvaniska beläggningar som varmförzinkning eller zinksprutning; och metalliska eller keramiska ytskikt. Inhiberande beläggningar innehåller pigment som avger korrosionsinhibitorer vid skada. För konstruktioner används ofta ett system med primer, mellanlager och topplack för att uppnå önskad hållbarhet.

Systemvalet tar hänsyn till miljö och livslängd, ofta enligt ISO 12944 där miljöer klassificeras från C1 till C5 (från inomhus till marina och industriella miljöer). Ytbehandlingen börjar med ytförberedelse, ofta blästring till renhetsnivå SA 2½, följt av applicering av primer, mellanlager och toppskikt. Krav på mekanisk slitstyrka, temperaturtålighet samt underhållsbehov styr val av beläggning.

Underhåll av rostskyddsbeläggningar innebär regelbundna visuel inspektioner och eventuell reparation eller nybeläggning vid tecken på skada eller avflagnad beläggning. Livslängden varierar stort med miljö och underhåll men är oftast längre i milda miljöer och kortare i kustnära eller industriella arbetsmiljöer.

Användningsområdena omfattar byggnader, väganläggningar, broar, fartyg och offshorekonstruktioner, energisektorn samt fordons- och maskinindustrin. Regler och standarder som ISO 12944 samt relevanta ytbehandlingsstandarder styr krav på skyddsnivå, miljöanpassning och provningsmetoder.