reumatoidsfaktorit

Reumatoidsfaktorit, oftast kallat reumatoidfaktor (RF), är en grupp autoantikroppar som oftast består av IgM-antikroppar riktade mot Fc-delen av IgG. RF kan förekomma hos friska äldre personer, men är särskilt förknippat med autoimmuna sjukdomar och inflammatoriska ledsjukdomar.

Klinisk betydelse: RF används som stöd vid utredning av misstänkt reumatoid artrit (RA), men är inte specifikt för RA och kan förekomma vid andra sjukdomar. Hos RA-patienter är RF positivt hos cirka 70–80 procent, medan vissa RA-patienter är RF-negativa. RF kan även förekomma innan symtomen uppträder.

Andra tillstånd med RF-positivitet: RF kan förekomma vid Sjögrens syndrom, systemisk lupus erythematosus, kroniska infektioner (t.ex. hepatit C), levercirros och vissa tumörsjukdomar. RF förekommer även hos en del friska äldre utan klinisk sjukdom. På så sätt bör RF-tester tolkas i samklang med den kliniska bilden.

Mätning och tolkning: RF mäts vanligtvis med immunoassays som nephelometri, turbidimetri eller ELISA. Resultatet anges som titer eller koncentration. Högre titrer ökar normalt sannolikheten för RA, men överlappningar förekommer. Antikroppar mot citrullinerat peptid (ACPA/anti-CCP) används ofta tillsammans med RF för bättre diagnostisk specificitet.

Sammanfattning: RF är ett användbart men inte entydigt diagnostiskt markör för RA. Dess närvaro bidrar till en helhetsbedömning som inkluderar symtom, ledstatus, bilddiagnostik och andra serologiska tester.