reglervariabeln

Reglervariabeln, eller reglervariabeln, är inom reglerteknik den variabel som direkt manipuleras av en regulator för att påverka ett systems beteende. Den kallas också ofta för den manipulerade variabeln eller kontrollinmatningen och betecknas vanligtvis med u(t) eller v(t). Reglervariabeln är den signal som skickas till processen (plant) och som därmed styr dess utgång.

I ett typiskt återkopplingssystem används en referenssignal r(t) och en processutgång y(t). Error e(t) = r(t) − y(t) används av regulatorn för att beräkna reglervariabeln: u(t) = C(e(t)) eller en annan funktion som beskriver regulatorns beteende. Processen svarar sedan på u(t) och producerar y(t). Målet med reglern är att få y(t) att följa r(t) med önskad stabilitet och prestanda.

Exempel på reglervariabler finns i olika tillämpningar: i temperaturstyrning är reglervariabeln effekten av värmestyrkan (t.ex. effekt eller effektbegränsad effekt), i motorstyrning kan det vara spänning eller ström som appliceras på motorn, och i fordonsreglering kan det vara motorfart som styrs genom gas- eller bromsanvändning.

Praktiska aspekter inkluderar kontinuerlig eller diskret tidsimplementation, samt aktorernas dynamik och begränsningar som mättnad och slew-rate. Reglervariabeln är därmed central för hur regulatorn påverkar systemet medan sensornivån eller mätvärdet motsvarar den observerade utgången som jämförs med referensen.