reglerlägen

Reglerlägen, eller reglerlägen i svensk terminologi, är de olika operationstillstånden i ett regulator- eller styrsystem som anger hur kontrollsignalen bestäms och hur processen styrs. Reglerlägen används för att hantera olika behov i produktion, säkerhet och underhåll, samt för att underlätta test och felsökning utan att processen går ur kontroll.

Den vanligaste uppdelningen är mellan automatiskt läge och manuellt läge. I automatiskt läge används en regleralgoritm, ofta en PID-regulator, för att minimera felet mellan ett uppsatt värde och den mätta processvariabeln. Signalen som utgår från regulatorn påverkar styrdonet som driver processen. I manuellt läge övertar operatören styrsignalen helt eller delvis och regulatorn är i praktiken bypassad.

Andra reglerlägen inkluderar cascade-reglering, där två reglerkretsar samarbetar med en sekundär (inre) reglerkrets som styr en underdel av processen medan den primära (yttre) reglerkretsen styr det övergripande målavviket. Det finns även fjärrstyrt eller lokalt läge (remote vs local) som bestämmer varifrån styrsignalen hämtas. Vid test eller felsökning kan särskilda tester eller feltrösklar aktiveras i ett särskilt läge, där reglerurens parametrar är låsta eller temporärt ändras.

Övergångar mellan lägen sker ofta i operatörens HMI eller styrsystemets automationslogik, och återgång till autoläge efter manuella tester görs vanligtvis automatiskt eller genom explicit åtgärd. Reglerlägen är centrala i processindustri, byggautomation och energi- och fordonsapplikationer för att balansera kontrollprecision, säkerhet och driftsstabilitet.