pullprinciper

Pullprincipen är ett begrepp inom produktion, logistik och informationshantering som bygger på att åtgärder och produktion initieras av faktisk efterfrågan snarare än av prognoser eller planer. Principen står i kontrast till push-principen där varor eller aktiviteter produceras och lagras i väntan på framtida behov. Den har sina rötter i Toyota Production System och Lean-filosofin och har spridits till flera branscher som ett sätt att minska slöseri och öka flödet.

Inom tillverkning och varuflöde används ofta ett kanbansystem eller avropbaserad planering där konsumtion av produkter eller kunderdrivna signaler triggar nästa steg i processen. Produkter produceras och levereras i takt med faktisk efterfrågan, vilket minskar lager och arbete i processer. Pull används ofta för att koppla samman olika delar i leveranskedjan och för att anpassa produktionen till verkliga behov.

Inom IT och mjukvaruutveckling används pullprincipen i form av klientdrivna begäranden där datahämtning och innehåll levereras när användaren eller systemet begär det. På nätverkssidan kan REST- eller GraphQL-anrop användas, medan meddelandesystem ofta erbjuder både pull- och push-modeller beroende på krav på latens och kontroll över konsumtionen.

Fördelar med pullprincipen inkluderar minskat slöseri, lägre kapitalbinding och bättre anpassning till faktisk efterfrågan samt ökad flexibilitet i responsen. Begränsningar kan uppstå om signaleringen av efterfrågan är missvisande eller försenad, vilket kan leda till under- eller överlager och förseningar i leveranserna. Exempelområden är Kanban och JIT i produktion, samt pull-baserade API- eller innehållsleveransmodeller i IT.