protokollaversion

Protokollversion beskriver vilken upplaga av ett kommunikationsprotokoll som används i en specifik kommunikation. Versionen fungerar som en gemensam referensram som talar om hur meddelanden ska tolkas, hur syntax och semantik ska tolkas och vilka funktioner som är tillgängliga i just den sessionen.

I de flesta protokoll anges versionen i början eller under en handshake. Parterna anmäler vilka versioner de stöder och väljer en gemensam version eller en kompatibel uppsättning funktioner. Versionen används sedan av implementeringarna för att plocka rätt parser, tolkare och regler.

Exempel på välkända protokollversioner är HTTP/1.0 och HTTP/1.1, HTTP/2, TLS 1.0 till 1.3 samt SSH-protokollets version 2. Genom versionering kan nya funktioner antas utan att bryta äldres kommunikation helt; samtidigt görs äldre versioner ofta långsamt fasa ut.

Versionering underlättar kompatibilitet och säkerhetshantering, men kräver också godkända uppgraderings- och deprecationsvägar. Offentliga standardiseringsorganisationer såsom IETF, W3C och ISO anger vad som räknas som gällande versioner och hur de ska hanteras när protokollen uppgraderas.

Sammanfattningsvis är protokollversionen grundläggande för hur två eller fler parter säkerställer att kommunikation sker på ett enhetligt sätt. Felaktig eller omodern version riskerar missförstånd eller säkerhetsproblem, varför versionering ofta följs av uppdateringar och policyer för avveckling.