programvaresårbarheter

Programvarusårbarheter är svagheter i mjukvara eller i dess komponenter som kan exploateras av obehöriga för att bryta sekretess, integritet eller tillgänglighet i ett system. Sådana sårbarheter kan utnyttjas till olika typer av attacker, såsom dataintrång, ändring av information eller tjänstens störning.

De uppstår av flera skäl: design- och arkitekturfel, fel i implementeringen, felaktiga konfigurationer eller användning av osäkra standardinställningar samt beroenden i externa komponenter och bibliotek som ej är uppdaterade. Exempel på vanliga sårbarheter är buffertöverskridningar, injektionsflöden som SQL-injektion, felaktig autentisering eller auktorisering, och deserialiseringsproblem. Många sårbarheter hittas i kod eller i distributionspaket och kan ligga kvar länge innan de åtgärdas.

Långsiktigt följer en sårbarhet oftast en livscykel: den upptäcks, rapporteras till leverantören eller en säkerhetskonsult, offentliggörs och tilldelas ofta en CVE (Common Vulnerabilities and Exposures). Bedömningen av allvarligheten görs vanligtvis med CVSS. Uppdateringar och patchar träder i kraft genom nya versioner.

Företag och organisationer hanterar programvarusårbarheter genom ett sårbarhetshanteringsprogram som inkluderar säker kodning, kodgranskning, statisk och dynamisk analys, fuzzing och beroendehantering. För att minska risken används försvar i djupet, minsta privilegier, nätverkssegmentering och kontinuerlig övervakning samt snabb patchhantering och rutinuppdateringar.