programkvaliteten

Programkvalitet avser hur väl ett mjukvaruprogram uppfyller krav och förväntningar hos användare, i relation till både funktionell och icke-funktionell kvalitet. Den omfattar hur korrekt, fullständigt och pålitligt programmet utför sina uppgifter samtidigt som det uppfyller krav på prestanda, användbarhet, säkerhet och andra kvalitetsattribut.

De viktigaste kvalitetsattributen inkluderar funktionell lämplighet, prestandaeffektivitet, användbarhet, tillförlitlighet, säkerhet, kompatibilitet, överförbarhet och underhållbarhet. Dessa egenskaper är ofta definierade i internationella standarder och kan användas som mål för utveckling, testning och utvärdering av programvaran. I praktiken skiljer man mellan funktionell kvalitet (vad programmet gör) och icke-funktionell kvalitet (hur väl programmet gör det under olika omständigheter).

Bedömning av programkvalitet bygger på mätningar och tester som kan inkludera feldensity, testtäckning, kodenhetens komplexitet, MTBF (mean time between failures), användargränssnittets användbarhet och säkerhetstestning. Internationella ramverk som ISO/IEC 25010 används för att definiera kvalitetsattribut och hur de granskas och jämförs. Vidare kan kvalitetsaktiviteter kopplas till standards som ISO/IEC 25040 för evaluering och ISO/IEC 12207 för livscykler, samt stödjas av metoder som kvalitetssäkring, kodgranskning, statisk och dynamisk analys samt automatiserad testning.

Varaktig betydelse av programkvalitet är att sänka underhålls- och driftskostnader, öka användarnöjdhet och minska risker. Genom att integrera kvalitetsmål i krav, design, utveckling och leverans uppnås mer tillförlitliga och hållbara mjukvaruprodukter.