papperstyper

Papperstyper är beteckningar som används för att beskriva olika sorters papper utifrån deras råvara, tillverkningsprocess och yta samt vad de lämpar sig för. De baseras ofta på fyra huvudegenskaper: fibre och massa, vikt, yta och beläggning samt färgnyans. Genom dessa egenskaper avgörs vilket användningsområde som passar bäst.

Fibre och massa: De flesta papper tillverkas av trämassa, men även andra fibrer förekommer. Kemisk massa, ofta kraft- eller sulfatmassa, ger starkt och jämnt papper med hög vithet. Mekanisk massa ger högre utbyte i tillverkningen men resulterar i ett mörkare och mindre hållbart papper. Beroende på vilka fibrer och processer som används kan papperskvaliteter få olika färgtoner och åldersbeständighet.

Vikt och tjocklek: Vikt mäts i gram per kvadratmeter (g/m2). Lätta papper ligger ofta under 90 g/m2, skriv- och kontorspapper brukar ligga i området 80–100 g/m2, medan tryckpapper och kartong är tjockare. Högre vikt ger oftast bättre slitstyrka och textur i tryck, men papprets hantering i maskiner kan påverkas av tjocklek och krympning.

Yta och beläggning: Papper kan vara obelagt (ofläckt) eller belagt. Beläggningar (glans, halvglans eller matt) påverkar färgåtergivning och ytförmåga för skriv- och tryck. Belagda papper används ofta för fotografiskt eller högkvalitativt tryck, medan obelagda papper är vanliga i notering och enkeltryck.

Användningsområden och miljö: Vanliga kategorier inkluderar skriv- och tryckpapper, konstpapper, tidnings- och massapapper samt kartong. Miljöaspekter, återvinning och certifieringar (t.ex. FSC/PEFC) spelar allt oftare en roll vid val av papperstyp.