ordföljden

Ordföljden (ordföljd) är studiet av hur ord ordnas i svenska meningar. Den svenska ordföljden bygger på två huvudprinciper: en finits verb-secondregel i huvudsatser och en mer flexibel ordning i bisatser, samt möjligheten till topikalisering av olika satsdelar. Den normativa grundformen är vanligtvis subjekt – finit verb – övriga satsdelar i huvudsats, men frasering och fokus kan förändra ordningen utan att meningen blir grammatiskt fel.

I huvudsats följer det finita verbet vanligtvis andra positionen (V2). Det innebär att om meningen börjar med ett frontat element som tidsadverbial eller plats, kommer verbet näst efter det och subjektet placeras efter verbet (till exempel: Idag kommer jag till skolan). Den grundläggande och mest neutrala ordningen är därför SVO: Jag äter fisk.

Frågor och inversion är vanligt i svenska. Vid ja/nej-frågor placeras det finit verbet före subjektet (Kommer du?); vid wh-frågor placeras frågeordet först och verbet tätt därefter (Var kommer du ifrån?). I topikalisering kan objekt eller andra avsnitt flyttas först utan att delar ska brytas: Boken köpte jag igår.

Bisatser följer oftast en SVO-ordning, utan V2-regeln. Efter konjunktioner som att eller om inleds en bisats: Jag tror att han kommer senare. I negativa meningar placeras inte framför huvudverbet: Jag kommer inte för sent; jag äter inte fisk.

Ordföljden påverkas av stil och fokus, och svenska tillåter olika nyanser genom fronting och inversion, medan väsentliga reglerna kring V2 i huvudsatser och SVO i bisatser förblir centrala för hur meningar byggs och förstås.