oksidmineraler

Oxidmineraler är mineral där oxidjonen O2- är den dominerande anjonen. Klassen innefattar oxider, hydroxider och oxyhydroxider och utgör en betydande del av jordskorpan. De har ofta enkla eller komplexa kristallstrukturer där metaller som järn, titan, aluminium, mangan, magnesium, krom, koppar och tenn förenas med syre.

Kemiska sammansättningar och strukturer varierar från enkla föreningar som FeO, Fe2O3 och TiO2 till mer komplexa mineraler som spineller (t.ex. MgAl2O4) och perovskiter (t.ex. CaTiO3). Mineralerna kan förekomma som rena oksider eller som hydroxider och oxyhydroxider (t.ex. FeO(OH) och FeOOH). De kristalliserar i flera system och uppvisar ofta hög densitet och betydande skevhet i färg, glans och hårdhet beroende på sammansättning och impurer.

Förekomst och bildning sker vid olika geologiska processer, bland annat avkristallisering ur magma, hydrotermala lösningar, metamorfism och vittringsreaktioner. Oxidmineraler är ofta viktiga som råmaterial i gruvnäringen: järnmalmerna hematit och magnetit, titanmineraler som ilmenit och rutile, samt säkrare lösningar som cassiterit (SnO2) och kromit (FeCr2O4).

Egenskaperna hos oxidmineraler varierar. Många har metallisk eller glasig luster, hög densitet och särskilda magnetiska egenskaper (t.ex. magnetit). De kan ge svarta, röda, bruna eller färgade nyanser beroende på järn- och andra impurer. Oxidmineraler klassificeras inom mineralklassens oxid- och hydroxidgrupper och är centrala för både grundforskning och industriell användning.