nervvävnad

Nervvävnad består av neuroner och gliaceller som tillsammans bildar det elektriska och kemiska kommunikationsnätet i nervsystemet. Den finns i centrala nervsystemet (hjärna, ryggmärg) och perifera nervsystemet (nervtrådar, ganglier).

Neuroner är signalenheter som överför aktionspotentialer längs axoner och kommunicerar via synapser med neurotransmittorer. Den har soma, dendriter som tar emot signaler och axon som leder impulsen.

Gliaceller stödjer och skyddar nervvävnaden. I CNS finns astrocyter som stödjer blod-hjärnbarriären och näringsförsörjning, oligodendrocyter som myeliniserar axoner, mikroglia som immunövervakar, ependymala celler som täcker ventriklarna. I PNS finns Schwannceller som myeliniserar och satellitceller som skyddar neuronernas cellkroppar.

Myelin ökar ledningshastigheten genom saltatorisk ledning. Myelination sker i CNS och PNS av olika celltyper, vilket fungerar för snabbhet och effektivitet.

Nervvävnad bygger upp CNS: hjärna och ryggmärg; PNS: nerver och ganglier som förbinder CNS med kroppens organ och muskler.

Kommunikation sker via synapser där neurotransmittorer frisätts; signaler kan vara exciterande eller inhiberande.

Utveckling: nervvävnad utvecklas från neuralplattan och neuralröret; neurongenesis sker i vissa vuxna områden och innebär bildning av nya neuroner. Blod-hjärnbarriären bildas av endotelceller med astrocyter.

Klinisk betydelse: skador eller sjukdomar som stroke, trauma, demyeliniserande sjukdomar (t.ex. MS) och neurodegenerativa tillstånd påverkar nervvävnaden.