nærinfrarød

Närinfraröd, ofta förkortat NIR, är den delen av elektromagnetiska spektrumet som ligger närmast den synliga ljusstrålningen. Dess våglängder ligger ungefär mellan 0,75 och 1,4 mikrometer, även om definitionerna ibland sträcker sig längre mot cirka 1,7 mikrometer beroende på sammanhang.

Sensorer och detektorer för NIR bygger främst på silikon- eller kiselbaserade teknologier upp till ungefär 1100–1200 nm; längre våglängder fångas ofta med indiumgalliumarseniid (InGaAs), som täcker cirka 900–1700 nm, medan specialdetektorer kan nå upp till omkring 2,5 μm. Materialval påverkar kostnad och prestanda. Ljus- och bildkomponenter såsom linser och fiberoptik används också inom NIR; fibrer lämpar sig väl för detta band.

Vanliga ljuskällor och ljustrådar i NIR inkluderar dioder och lasrar vid 780–940 nm, samt 1310 nm och 1550 nm inom telekommunikation. För fjärrstyrning används ofta 940 nm infraröd sändare. Inom bild och mätning används NIR-ljus tillsammans med sensorer för nattseende, materialinspektion och biomedicinska tillämpningar.

Användningsområden omfattar nattseende och övervakning, medicinsk och biologisk imaging, spektroskopi och kemikalieidentifiering, industriell kvalitetskontroll samt fiberoptisk kommunikation.

Säkerhet och reglering: NIR är i allmänhet mindre riskfull än synligt ljus i motsvarande energi, men exponering mot stark NIR-strålning nära ögat kan vara skadlig. Standarder från organisationer som IEC, ISO och ANSI reglerar gränser för exponering och skyddsåtgärder i olika tillämpningar.