myeliinitetyt

Myeliinitetyt är processen där axoner får en myelinskida. I centralnervsystemet (CNS) bildas myelin av oligodendrocyter som omsluter flera axon, medan Schwannceller i det perifera nervsystemet (PNS) omsluter enskilda axon. Skidan består av flera lipidlager och proteiner som gör den stabil och funktionell.

Funktion: Myelinisering ökar ledningshastigheten genom saltatorisk ledning, där impulsen färdas mellan noderna av Ranvier. Den minskar energiförbrukningen och ökar både hastighet och noggrannhet i nervsignalering.

Utveckling och plasticitet: Myelinisering startar under fosterlivet och fortsätter ofta in i tonåren, med olika hjärnregioner som myeliineras vid olika tidpunkter. Aktivitet och lärande kan påverka myelinskiktets täthet, och bildtekniker som MRI används för att studera myelinutveckling i vit substans över tid.

Sjukdom och återmyelinisering: Demyeliniserande sjukdomar som multipel skleros i CNS och Guillain-Barré-syndrom i PNS leder till försämrad ledningshastighet och neurologiska symtom. Återmyelinisering kan ske i CNS via oligodendrocytceller, men fullständig återställning är inte alltid möjlig.

Struktur och klinisk betydelse: Myelin består av lipider och proteiner; i CNS dominerar MBP och PLP, medan PNS har proteinet P0. En vanlig måttstock är g-ratio, förhållandet mellan axondiameter och total fiberdiameter, cirka 0,6–0,7. Bildtekniker som MRI används för att följa myelinutveckling och vit substans tillstånd.