motpartskydd

Motpartskydd är ett begrepp som används i både juridik och finans för att beskriva de skyddsmekanismer som införs för att säkra en parts intressen gentemot en annan part i en affär eller rättslig tvist. I en finansiell kontext innebär motpartskydd att en investerare eller ett företag minskar risken för att den andra parten i en transaktion, t.ex. en derivathandlare eller låntagare, inte kan fullgöra sina förpliktelser. Vanliga instrument för detta är säkerheter, garantier, kreditupplysningar och avtalsklausuler som reglerar vad som händer vid betalningsinställelse eller insolvens.

Inom juridiken kan motpartskydd avse skyddet som en myndighet eller enskild person får mot en annan parts rättsliga anspråk. Det kan handla om förhandsavtal, rättsliga undantag eller tillstånd som begränsar möjlighet till skadestånd eller andra påföljder. Sådana skydd är ofta föremål för lagstiftning och kan variera mellan olika rättssystem.

Regleringen av motpartskydd har stärkts efter finansiella kriser, särskilt 2008‑krisen, där bristande skydd för motparterna ledde till stora förluster. Europeiska Unionen har infört krav på central clearing av standardiserade derivat samt på kapitaltäckning för att säkerställa att motparter har tillräckliga resurser för att klara av potentiella förluster. I Sverige regleras motpartskydd av bland annat värdepappersmarknadslagen och lagen om konsumentskydd vid finansiella tjänster.

Effektiv motpartsskydd bidrar till ökad stabilitet i marknaderna, minskar kreditrisker och stärker förtroendet mellan affärsparter. Det innebär dock också ökade administrativa kostnader och krav på transparens som måste balanseras mot de skyddande fördelarna.