medlemsländerna

Medlemsländerna är de självständiga stater som formellt tillhör en internationell organisation eller sammanslutning genom ett avtal eller konstitution. Termen används i många olika sammanhang, bland annat i Förenta nationerna (FN), Europeiska unionen (EU), och regionala samarbetsorgan. Medlemskap innebär vanligtvis att landet accepterar organisationens stadgar, respekterar rättsliga och politiska principer som reglerar dess verksamhet, och deltar i beslutsprocesserna.

Rättigheter och skyldigheter varierar mellan organisationerna, men gemensamt är att medlemsländerna har rätt att delta i organen, föreslå och rösta i beslut, samt att dra nytta av gemensamma program och stöd. Skyldigheterna kan innefatta åtaganden om budgetbidrag, respekt för mänskliga rättigheter, och att följa tillämpningen av avtal, gemensamma policys och rättsakter.

Tillträde till medlemskap är vanligtvis en formell process som kräver ansökan, överenskommelse bland befintliga medlemmar och i många fall ratificering av medlemslandets parlament eller domstol. I vissa organisationer saknas fullständiga veto­rättigheter eller har olika vikt beroende på medlemskap; i andra organisationer gäller majoritets- eller kvalificerad majoritetsröstning. Observera att det också finns olika statusar som observatörer eller kandidatsländer som kan bli fullvärdiga medlemsländer efter uppfyllda krav.

Exempel på sammanhang där termen används är FN:s medlemsländer, EU:s medlemsstater, och olika regionala sammanslutningar. I varje fall anger termen särskilt vilka stater som vill och kan delta fullt ut i organisationens arbete.