massaspektroskopia

Massaspektroskopi är en samling tekniker som används för att mäta massan hos joner och därigenom identifiera och kvantifiera kemiska föreningar. I en typisk analys joniseras provet och omvandlas till gasformiga joner som separeras efter mass-till-laddningsförhållandet (m/z) i en massanalysator. Det resulterande massspektrumet registreras av en detektor och visar intensiteten som funktion av m/z. Med hög upplösning kan molekylformler fastställas och isotopmönster utforskas; med MS/MS kan även fragmenteringsmönster ge strukturella upplysningar.

Massaspektroskopi består av tre huvudmoment: jonisering, massaanalys och detektion. Vanliga joniseringstekniker är elektronjonisering (EI), elektrosprayjonisering (ESI) och matrix-assisterad laserdesorption/ionisering (MALDI). Vanliga massaanalysatorer är kvadrupol, time-of-flight (TOF), Orbitrap och FT-ICR; konfigurationer som tandemmassa används för MS/MS.

Metoderna kan kombineras med kromatografi: GC-MS, LC-MS och UHPLC-MS, vilket ökar separationen och förbättrar kvantifiering. Det finns även MS-imaging för rumslig fördelning och olika HRMS-metoder.

Användningsområden inkluderar kemisk och biokemisk analys, proteomik, metabolomik, läkemedelsforskning, miljöanalys, livsmedels- och klinisk diagnostik samt forensik. Starkheter inkluderar hög känslighet, bredt massområde och hög massnoggrannhet; begränsningar inkluderar höga kostnader, krav på vakuum och avancerad dataanalys. Historiskt har utvecklingen inneburit viktiga framsteg under 1980- och 1990-talen med introduktion av ESI och MALDI samt senare högalistorka höghastighets- och högupplösningsinstrument som Orbitrap och FT-ICR.