maskinsäkerhetsstandarder

Maskinsäkerhetsstandarder är system av krav och metoder som syftar till att förebygga skador och hälsoproblem vid användning av maskiner. De består av internationella, regionala och nationella dokument som anger principer för riskbedömning, skyddsåtgärder och livscykelhantering från konstruktion till avveckling.

Under europeisk lagstiftning stödjer harmoniserade standarder efterlevnaden av maskindirektivet 2006/42/EC. Genom att följa sådana standarder kan tillverkare och användare visa överensstämmelse och uppnå CE-märkning. I praktiken fungerar standarderna som referens för riskbedömning och utformning av skyddsåtgärder.

Viktiga internationella och europeiska standarder inkluderar ISO 12100, som ger grundläggande principer för riskbedömning och riskreducering; ISO 13849-1, som behandlar säkerhetsrelaterade delar av styrsystem och deras prestationsnivåer (PL); ISO 62061, som tar upp funktionell säkerhet i elektriska/elektroniska/programmerbart styrsystem; samt motsvarande europeiska normer som EN ISO 13849-2 och EN 62061. För robotik används även ISO/TS 10218 och ISO/TS 15066 (samarbetsrobotar) samt generell funktionell säkerhet enligt IEC 61508/ISO 61508.

Implementationsprocessen omfattar en systematisk riskbedömning, val av skyddsåtgärder och verifiering av deras effektivitet. Tekniklösningar kan inkludera maskinskydd, nödstopp, säkerhetssensorer och redundanta styrsystem, ofta utvärderade med PL- eller SIL-nivåer beroende på standarderna.

Standards är i första hand frivilliga, men i EU används de som grund för inspektion och konformitetsbedömning inför CE-märkning. Nationella myndigheter och ledande standardiseringsorganisationer uppmuntrar användningen av dessa standarder för att höja säkerheten i maskinparker och underlätta handel.