magnetkopplare

Magnetkopplare är mekaniska kopplingar som överför moment mellan två axlar utan fysisk kontakt. Genom att utnyttja magnetiska krafter kan de uppnå tät separation mellan drivsidan och driven sidan, vilket är fördelaktigt i applikationer där läckage, slitage eller krav på kemisk eller steril miljö gör traditionella tätningar mindre lämpliga.

Princip: En magnetkoppling består oftast av två magnetiska system åtskilda av en icke magnetisk barriär. När den drivande axeln roterar överförs vridmomentet genom magnetiska krafter genom barriären till den drivna axeln. Storleken på överföringen beror på gapet mellan magneterna, magnetmaterialets egenskaper och konstruktionens geometriska utformning. Eftersom arbetet sker utan kontakt minskar mekaniskt slitage, men temperatur och belastning påverkar prestandan.

Konstruktion och varianter: Det finns interna och externa magnetkopplare samt skärmade versioner som använder ett metallhölje för att rikta magnetfältet. I de flesta systemen är magneterna placerade på två roterande delar som sitter på var sin axel och åtskilda av en icke-magnetisk barriär. Barriären fungerar samtidigt som tätning och skydd mot läckage. Prestanda påverkas av exakta toleranser, luftgap och kylning; höga temperaturer kan leda till demagnetisering eller försämrad överföring.

Användningsområden: Magnetkopplare används i pumpar, kompressorer och roterande utrustning inom kemisk industri, läkemedel, livsmedel och vakuump- applikationer där fullständig tätning och kemisk resistens krävs. De ökar driftsäkerheten genom att eliminera traditionella drivaxeltätningar men är begränsade av maximal överförbar effekt, temperaturkänslighet och kostnad.