ljushetkongruensjustering

Ljushetkongruensjustering är en metod inom bildbehandling och färgkonstruktion som syftar till att säkerställa att luminansvärden upplevs som jämna och kongruenta över en bild eller mellan bilder. Metoden innebär att justera luminansfördelningen så att relationen mellan olika ytor följer en referensmodell av ljushet, vilket minskar oönskade kontrastskillnader som uppstår vid varierande belysning eller exponering.

Principen bygger på att definiera en mål-luminansmodell och att estimera en transform som mappar originalljushetsvärden till målvärden. Detta kan göras genom histogramanpassning, tonmappning eller gamma-korrektion där parametrar optimeras utifrån referensparametrar och bevarande av detaljer. Målet är att bevara detaljer i skuggor och högdagrar samtidigt som upplevelsen av ljushet blir mer konsekvent.

Användningsområden inkluderar fotografisk bildbehandling, medicinsk bildåtergivning, digital film och visuella system där konsistens i ljushet är kritisk. Tekniken kan delas upp i en global justering, där hela bilden transformeras enhetligt, och lokala metoder som tillämpas regionvis för att bevara texturer.

Begränsningar inkluderar att modellens antaganden inte alltid håller, vilket kan leda till artefakter i målområden eller förlorad kontrast i mycket mörka eller mycket ljusa områden. Ljushetkongruensjustering används ofta i kombination med andra färgkorrigerings- och dynamikbehandlingssteg.