lagerallokering

Lagerallokering är processen att fördela det totala tillgängliga lagret till olika kundorder, produktvarianter eller produktionsbehov när efterfrågan överstiger eller när tillgången är begränsad. Målet är att uppnå önskad servicenivå samtidigt som kostnader och risker minimeras.

Allokering bygger på företagets policyer och regler, som kan innebära prioritering av kunder, produkter eller leveransvillkor, samt hänsyn till batchstorlekar, batchförbrukning och lika behandling av olika ordertyper. Vanliga syften är att minimera stockouts, undvika överlager och säkerställa att kritiska produkter finns tillgängliga för prioriterade kunder eller planer.

Metoder för lagerallokering varierar efter kontext. Enkla regler kan vara FIFO (först in, först ut) eller FEFO (först utifrån bäst före-datum där det är relevant). Mer avancerade miljöer använder prioriteringsbaserade regler eller optimeringslogik som tar hänsyn till kundprioritet, leveranstider, volymer och produktivitet. I större företag används ofta ERP-, APS- eller WMS-system som stödjer anpassade allokeringsregler och automatiserade beslut.

Processen innefattar flera steg: fånga efterfrågan (ordrar och prognoser), kontrollera tillgång och begränsningar i olika lager eller produktionsflöden, tilldela och reservera upplåten lager enligt gällande regler, frigöra reserverade varor till produktion eller leverans, samt övervaka och justera vid förändringar i efterfrågan eller leveransprecision.

Vanliga utmaningar är osäkerhet i efterfrågan, leverantörers leveranstider, säsongsvariationer och bullwhip-effekter. Nyckelprestandaindikatorer inkluderar fill rate, servicenivå, antalet backorder och lageromsättningshastighet. Lagerallokering är därmed en central del av lager- och leverantörskedjans planering och genomförande.