lågvinkleiga

Lågvinkleiga är ett svenskt adjektiv som används för att beskriva objekt, former eller designelement som kännetecknas av små eller grunda vinklar, vanligtvis i förhållande till ett referensplan. Ordet är bildat av uttrycket lågvinkel ("low-angle") och suffixet -iga, och anger att vinklarna är mindre uttalade än hos jämförbara former.

Användningsområdena för lågvinkleiga konstruktioner finns i flera fackområden. Inom arkitektur och byggnadskonst kan lågvinkleiga detaljer beskriva fasader, krön eller takutsprång med mjuka övergångar mellan plana ytor. Inom industridesign och möbelproduktion används termen om profiler och kanter som möts i svaga vinklar för ett mjukare eller strömlinjeformat uttryck. Inom grafisk design och datorgrafik kan lågvinkleiga polygoner eller former påverka ljussättning och skuggning genom sina låga dihedralvinklar.

Noterbart är att termen är relativt nischad inom svenskt fackspråk och saknar en universell, strikt definition som gäller över disciplinerna. I praktiken används den ofta tillsammans med en mer specifik angivelse av vinkeln eller geometrin, till exempel i kombination med grader eller toleranser. Således kan betydelsen variera mellan arkitektur, industridesign och grafik.

Relaterade termer inkluderar lågvinklig, lågvinkel och låg vinkel.