lågupplösta

Lågupplösta beskriver bild- eller videoinnehåll med få pixlar per bildruta eller per enhet. I praktiken används termen främst om bilder eller videor vars dimensioner är små eller som komprimerats hårt så att detaljrikedomen blir låg. Exempel på vanliga lågutupplösta dimensioner är bilder på omkring 320×240 pixlar eller 640×480 pixlar, och videoinnehåll med upplösningar som 240p eller 360p. Upplösning mäts i pixlar och påverkar hur mycket detalj som kan återges, där större dimensioner ger skarpare och mer detaljerad bild. Vid tryck används begreppen DPI eller PPI för att beskriva täthet mellan punkter eller pixlar per enhet, men termen lågupplöst används främst i digitala sammanhang.

Användningar: Lågupplösta bilder används ofta som miniatyrer (thumbnails), i snabbförhandsvisningar, i appar eller webbplatser där bandbredd och lagringsutrymme är begränsat, eller på äldre enheter och lågupplösta skärmar. De möjliggör snabb rendering och minskar lagringsbehovet, särskilt i webbsammanhang där många bilder ska laddas samtidigt.

Fördelar och nackdelar: Fördelar inkluderar snabbare laddningstid, minskat lagringsutrymme och bred kompatibilitet. Nackdelar är bristande detaljrikedom, pixlighet och sämre igenkänning när bilden förstoras, samt begränsad användbarhet vid utskrift eller högkvalitativ visning.

Historia och sammanhang: Lågupplösta bilder var vanliga i tidiga skärmar och webbstandarder; med ökande skärmupplösningar och bredband började högre upplösningar bli dominerande. Idag används ofta adaptiv upplösning där innehållet levereras i olika kvalitet beroende på nätverk och enhet.