körtelgångar

Körtelgångar är gångsystem som leder sekret från de sekretoriska enheterna i exokrina körtlar till kroppens ytor eller till lumen. De varierar i storlek och struktur och kan vara enkelt eller förgrenade samt tubulära eller acinara i sin grundläggning. Små gångar står i direkt förbindelse med sekretoriska enheter, medan större gångar sammanlänkar flera enheter och förenar sig till huvudsakliga excretoriska kanaler.

Epitelets sammansättning i körtelgångarna varierar med gångens storlek. Små interkalära gångar består ofta av enkelt kubiskt eller lågt cylindriskt epitel, medan större strierade gångar uppvisar basal infoldningar och en mer specialiserad struktur. De största excretoriska gångarna har vanligtvis ett mer stratifierat epitel och fungerar som slutliga kanaler som transporterar sekretet till ytan eller till tarmen.

Funktionellt fungerar körtelgångarna som transport- och ofta modifieringskanaler. De rör sig sekretet genom lumen och kan i vissa körtlar delvis förändra sekretets sammansättning genom jonutbyte och pH-justering. Exempelvis i salivkörtlarna sker transport genom interkalära och strierade gångar innan saliven når munhålan, medan bukspottkörtelns huvud- och sekundära gångar levererar bikarbonatrikt sekret till tolvfingertarmen. Gallgångar i levern och gallvägarna leder bilirubin- och gallsalter till tarmen.

Körtelgångar utgör ett viktigt histologiskt och funktionellt inslag i exokrina körtlar och spelar en central roll i sekretionsförsörjning och lokalt pH- och jonreglering. Obstruktioner eller inflammation i körtelgångar kan påverka sekretflöde och kvarhålla sekret.