könsmarkering

Könsmarkering är ett språkligt fenomen där ord bär markörer för kön. Begreppet används inom grammatik för att beskriva hur ord i ett språk tilldelas kön och hur olika delar av satsen överensstämmer i kön med substantivet, pronomenet eller adjektivet. Könsmarkering kan vara grammatiskt kön, eller kopplad till naturligt kön hos det som nämns.

Grammatiskt kön delas in i olika ordklasser där substantiv tillhör en eller flera könsklasser, ofta kallade maskulinum, femininum och neutrum. I sådana språk överensstämmer artiklar, pronomen och adjektiv med genus hos substantivet. Exempel på språk med tydlig könsmarkering är tyska (der/die/das), franska (le/la/les) och spanska (el/la/los/las). Svenska har två grammatiska kön, vanligt/utrum och neutrum; detta påverkar artiklar och vissa adjektivböjningar och hur pronomen används.

Naturligt kön kontra grammatiskt kön: i många språk är könet hos ett ord eller en referent inte lika med biologiskt kön. Vissa språk saknar grammatiskt kön helt och hållet. Andra har flera köns- eller klasskategorier, vilket påverkar ordens böjning och överensstämmelse.

Kontemporär användning: inom sociolingvistik diskuteras könsmarkering i syfte att främja inkluderande språk. Många språk övergår till könsneutrala former eller personalpronomen, exempelvis användningen av hen i svenska eller singular they i engelska.