krydda

Krydda är en bred term för växtbaserade ämnen som används för att ge smak, doft och ibland färg åt mat. De består vanligtvis av torkade och ofta malda delar av växter, såsom frön, skal, bark eller rötter, samt örter och blad som används färska eller torkade. I svenskt språkbruk fungerar ordet ofta som ett paraply för både kryddor och örter.

Kryddor och örter skiljs ofta åt på botanisk grund. Kryddor avser normalt växtdelar utanför bladen, till exempel frön (svartpeppar, kummin), bark (kanel), rötter (ingefära) eller frukter och skal (citrusskal, paprika). Örter används i regel om aromatiska blad eller blommande delar (till exempel dill, oregano, timjan). Kombinationen av olika växtdelar ger en mångfald av smaker och aromer, från milda till mycket starka.

Användning och påverkan på maten. Kryddor kan användas hela eller malda och ofta rostas eller hettas upp i torr panna för att frigöra aromer innan de blandas i rätter eller vätskor. Örter tillsätts ofta senare i tillagningsprocessen eller som garnering. Många kryddor används i blandningar som curry, garam masala eller grillkryddor för att uppnå komplexa smakprofiler.

Förvaring och hållbarhet. För att behålla smak och arom bör kryddor förvaras svalt, mörkt och i tättslutande behållare. Hela kryddor håller längre än malda, och kryddor tappar gradvis sin styrka med tiden. Utgångsdatum och lukt- eller smakbedömning kan vägleda användning.

Historisk och kulturell kontext. Kryddor har varit centrala i handel och konsumtion länge, där exotiska produkter som peppar, kanel och saffran varit ekonomiskt viktiga i olika civilisationer. I modern svensk matlagning används kryddor och örter för att berika måltider och spegla regionala och internationella influenser.