konserveringsmedlet

Konserveringsmedlet är ett ämne som används i livsmedel för att förhindra mikrobiell tillväxt och därmed förlänga hållbarheten. Begreppet omfattar olika kemiska föreningar som godkänts av myndigheter och som ofta märks med ett E-nummer i EU. Verkningsmekanismerna varierar men de syftar till att hämma tillväxten av mögel, jäst och bakterier eller att försvåra enzymatiska processer samt att bevara färg och smak.

Vanliga konserveringsmedel är nitriter och nitrat i köttprodukter, sorbater, benzoater, sulfiter och propionater. Nitriter används för att bevara färg och öka säkerheten i rökta och saltade produkter, men kan bilda nitrosaminer under vissa förhållanden. Sorbater och benzoater hämmar mögel- och jästillväxt, sulfiter fungerar som antioxidations- och konserveringsmedel i bland annat vin, torkad frukt och frysta produkter, och propionater används främst i bröd. Dosering och användningen regleras noggrant för att minimera risker.

Användningen regleras av livsmedelsmyndigheter i Sverige och EU. Konserveringsmedel måste få användas upp till godkända maximala nivåer och tydligt märkas i livsmedlets ingredienslista, ofta tillsammans med ett E-nummer.

Vissa människor kan vara känsliga för vissa konserveringsmedel, till exempel sulfiter. Forskning har inte visat några allvarliga risker vid normal konsumtion, men långsiktig påverkan och kombinerad användning studeras kontinuerligt. Många företag kommunicerar också användning av naturliga eller reducerade konserveringsmetoder som alternativ.