kolhydratupptagning

Kolhydratupptagning är processen där kolhydrater från kosten bryts ner till monosackarider och därefter absorberas i tunntarmens epitelceller för att kunna användas som energi eller lagras i kroppen.

Matsmältningen av kolhydrater börjar med stärkelse som bryts ned av salivamylas i munnen och fortsätter i tunntarmen med pankreasamylas. I tunntarmen fullbordas nedbrytningen av disackariderna av brush-border-enzimerna maltas, sucras och lactas till monosackariderna glukos, galaktos och fruktos. Dessa monosackarider utgör slutprodukten av kolhydratnedbrytningen som är redo för upptag.

Upptaget sker i enterocyterna i tunntarmens villi via olika transportörer: glukos och galaktos tas upp av natriumdriven SGLT1-symport i luminalmembranet och lämnar cellen via basolateraltransportörer som GLUT2/GLUT1. Fruktos transporteras huvudsakligen med GLUT5 vänster i luminalmembranet och lämnar cellen via basolateraltransportörer som GLUT2. Vid höga luminalglukosnivåer kan GLUT2 också translokeras till apikalmembranet för att öka absorbansen. Den absorberade monosackariderna följer gradienten till portalvenen och levern, där glukos används eller lagras och fruktos primärt metaboliseras i levern.

Upptaget påverkas av tarmens yta och funktion: villi och mikrovilli; skador vid sjukdomar som celiaki, laktosintolerans eller inflammatorisk tarm sjukdom samt vid kort tarm-syndrom kan försämra absorptionen. Kliniskt kan kolhydratmalabsorption ge symtom som uppblåsthet och diarré; diagnostik inkluderar andningstester vid laktosintolerans eller liknande kolhydratutnyttjande tester.