kloridinnehållet

Kloridinnehållet avser mängden klor i ett ämne eller en lösning. Det anges oftast som viktprocent eller som koncentration i lösningen (t.ex. mg/L). I vatten- och miljössammanhang används ofta begreppen fritt klor och totalt klor. Fritt klor består av hypoklorsyra HOCl och hypokloritjoner OCl−, medan totalt klor är summan av fritt klor och eventuella sammansatta klor (såsom kloraminer). Kloridinnehållets storlek påverkar desinfektionsförmåga, kvarvarande halter och kemiska egenskaper hos material.

I materialvetenskapen är klorinnehållet särskilt kritiskt i polymerer som polyvinylklorid (PVC). Det ligger vanligtvis kring 56–57 viktprocent klor, vilket följer av PVC-monomerstrukturen. Klorinnehållet påverkar smältbeteende, värmebeständighet, mekaniska egenskaper och brandmotstånd. I andra sammanhang används klorinnehåll som indikator på tillsatser eller kontaminanter.

Analysmetoder: För vattenprover används ofta DPD-färgförändringsmetoder eller elektrokemiska sensorer för att bestämma fritt respektive totalt klor. För fasta prover och material används röntgenfluorescens (XRF) för snabb screening, medan fullständiga kvantiteter kan bestämmas efter förbränning genom coulometrisk titration av frigjort HCl. För kloridjoner i lösning används ofta jonkromatografi (IC). Enheterna varierar med sammanhanget och krävd noggrannhet.

Användning och tolkning: Kloridinnehållet används inom kvalitetskontroll, miljöövervakning och materialtillverkning. Värden måste kalibreras mot standarder och anpassas efter fuktinnehåll (torr basis) eller rätt enhet. Det är viktigt att skilja mellan olika klorformer och att specificera mätmetod vid jämförelser.